Det råder olika uppgifter om hur snabbt en hussvamp kan sprida sig. Vi har hittat allt från 6 mm till flera centimeter per dygn. Att den behöver trä, vatten och kalk råder det dock fullständig enighet kring. Och att den är så ”intelligent” att den kan skicka ut långa utlöpare för att hitta t ex vatten eller kalk som den har behov av. Vi vågade knappt tänka tanken fullt ut hur det kunde ha spritt sig under dessa år.

Nu tillkallades Anticimex igen som denna gång kom tillsammans med ett byggbolag – Molöf Bygg AB – för att bestämma nästa steg, friläggning för att se svampens utbredning. All torv skottades bort mellan bjälkarna, innerväggarna revs bort på en höjd av ca en meter ovanför det gamla golvet så att brädväggarna blottades. När vi ”bara” kunde se svampen vid golvsyll och bjälkar som var närmast ytterväggen andades vi ut lite grand. Det kanske inte var så farligt och kanske skulle vi inte behöva riva upp det angränsade matrummet som vi hade låtit tapetsera och måla om för ett drygt år sedan. Svampen verkade vara spridd på några kvadratmeter i köket. Inget trä åt skorstensstockens håll verkade vara angripet heller. Men varifrån kom fukten som är en förutsättning för svampens tillväxt? Det var fortfarande ett mysterium. Det var också fuktigt i torven närmast ytterväggarna, så någonstans ifrån försörjde sig svampen på vatten.

Eftersom vi inte hade något kök, hade vi inrett källarens tvättstuga till ett minikök med kokplattor, mikrovågsugn, kaffebryggare och ett litet tillredningsbord. I vårt minigym hade vi flyttat ner det gamla köksbordet och gjort en matplats. Skåp i gymet tjänade som avställningsyta för tallrikar, glas mm och det funkade rätt så bra, så det gick ingen nöd på oss. Det finns ju mycket halvfabrikat man kan laga till, men när det vankades svampsoppa en dag, frågade sambon. ”Skojar du eller?”

Vi hade redan från början blivit informerad av en ansvarig på Anticimex att vi skulle vara beredda på att detta skulle ta tid, eftersom man jobbar i etapper. När man inte kunde hitta någon invändig källa till svampangreppet, beslutade man nu att det skulle grävas utomhus. Helgen innan arbetet skulle starta tog vi oss en närmare titt på vår matkällare i källaren. Där sitter inkommande vatten och det finns en ventil igenom grunden, rakt under den yta i köket där den mesta svampen hade hittats. Vi tog bilder med mobilen rakt in i ventilen där sambon nu såg tydliga mycel hänga ner. På översta hyllan fanns också ett ljusbrunt fint pulver som liknade kanel. Ett sådant fint pulver är tydligt tecken på hussvampsporer hade vi googlat fram och nu var vi övertygade att dessa alltså fanns i matkällaren. I denna hade vi lagrat alla specerier som vi förvarat i vårt köksskafferi, men nu åkte allt ut. Det som fanns i burkar och kunde sköljas av i vasken behöll vi men snabbt fylldes fulla sopsäckar med allt annat vi haft i matkällaren, otaliga kylväskor, plasttallrikar mm. Här skulle vi minsann inte ha någon smittkälla som kunde sprida sig i övriga huset. Det mesta fick alltså åka till tippen, väl förpackade i svarta sopsäckar.

Dagen efter kom byggfirman som anlitats för att göra arbetet hos oss för att gräva för hand gräva längs grunden på utsidan köket. Där hade vi bara ett år tidigare låtit sätta upp en tunn stenskiva för att få en snyggare grund, som inte behövdes målas om. Huset var dessutom ommålat i sin helhet så sent som sommaren 2015, utan att något konstigt upptäckts i träfasaden.

Men när nu byggarna började gräva upp ”kattskallarna” (stenar) som låg på en markduk vid grunden upptäcktes genast svamp. En svampkropp satt direkt i skarven mellan markduken och stenplattan och det fanns tydlig mycel under alla stenarna. Men kunde det vara så att svampen spridit sig inifrån och ut, för vi hade ju inte haft någon svamp där när plattorna sattes upp?

Från att ha varit lite glada över att den invändiga spridningen verkade vara relativt begränsad, kastades vi nu in i ny förtvivlan. Vi insåg att vi mycket väl kunde stå inför ett worst case-scenario i och med vår grundkonstruktion. Vårt 20-talshus har nämligen en staplad stengrund i botten. Man har alltså gjutit ovanpå dessa stenar. Det är en blandning av större och mindre stenar. Och om nu svampen satt i och mellan stenarna, hur skulle man då komma åt den? Vi hade fram till nu varit glada över att kunna ha tvättstugan med sitt provisoriska kök kvar, där vi i alla fall kunde värma mat. Men tvättstugan som renoverades för bara fem år sedan ligger precis bakom den grundsektion där svampen hittades. Taket på tvättstugan hade redan förstörts när de angripna bjälkarna direkt ovan hade tagits bort och det tunna gipstaket också blev ”köksgolv”. Men nu insåg vi att vi nog kunde hälsa hela tvättstugan bye bye, om man behövde komma åt svampen såväl utifrån som inifrån . Men vad har man för val? Bara att gilla läget. Nu funderade vi till och med på om huset var bortom räddning och googlade fram vad tomter i vårt område kunde tänkas vara värda, ifall huset skulle behöva rivas. Skulle vi låta bygga upp ett nytt hus, eller flytta till lägenhet? Hur skulle vi göra med katten? De fyra barnen är som väl vuxna, även om nittonåringen fortfarande bor kvar hemma. Själv funderade jag i smått absurda tankar om jag skulle vilja titta på när huset eldades upp, eller om jag skulle vara på jobbet. Detta var ingen rolig vecka.